Snart vår, eller inte...

Oj oj oj så tiden springer iväg! Insåg just att jag inte bloggat sedan vår käre Schack försvann från oss. Tyvärr så kommer vi även behöva omplacera lilla Lina, men det är för hennes bästa! Hon kan verkligen inte förlika sig med att bo tillsammans med Musse, som för övrigt är av samma åsikt om Lina men inte protesterar lika starkt, hon visar sitt missnöje genom att använda badrummet som toalett och den mesta andra tiden hålla sig undan och vara på sin vakt, gömd på en köksstol och sedan med andan i halsen våga sig fram och äta! Nej, min önskan och förhoppning är att hon kan få en ny egen husse eller matte som bryr sig om bara henne, inga andra håriga kompisar eller små barn som är läskiga! Lilla hjärtat! Idag har vi i alla fall varit till veterinären för att vaccinera och ID-märka henne, hon var så duktig lilla fröken!

Igår bestämde jag och Ingrid oss för att plocka fram påsksakerna, det är ju inte så långt kvar! Det kändes så vårligt att få ställa lite fjäderprytt ris på trappan i solen och ett av Ingrid pyntat ris inne i TV-rummet! När man vaknar idag på morgonen så snöar det och den våriga känslan faller platt till marken... vårt fina påskris känns lite fånigt där i den yrande snön!! Men vi får se det som ett löfte om vår snart, eller hur?? Snart...

1 v av saknad och tomhet

Idag är det 1 v sedan vår lille Schack fick somna in. Usch, det känns fortfarande så konstigt.
Konstigt att han inte kommer in genom dörren på morgonen för att äta och tigga gos...
Konstigt att ingen svart kisse ligger på gräsmattan och sover...
men kanske mest tomt av allt är att Ingrid inte längre har kvar sin lekkompis! Hon brukade stänga in sig och Schack på rummet och leka. "Mamma, Schack kan inte bygga lego men det går bra ändå"
 Ingen katt kan väl vara snällare än Schack var, redan när Ingrid var bebis så lät han henne hållas fritt med honom och sedan har de följt varandra tajt genom åren.

Vi gav honom i alla fall ca 4 år med en familj, kärlek och frihet! Han var så glad att få vara med oss och vi var glada att kunna ge honom det och få all hans kärlek tillbaka!
Lek och ha det underbart i katthimlen Schack!

Avslutar med några underbara rader vår kompis Anna skrev:

"Ni gav honom ett jättefint liv, tänk vilken lycka för en katthemskatt att få komma ut på landet och bli utekisse och få en massa kärlek! Nu är det er enorma sorg som finns kvar...Schack själv mår inte dåligt längre, han har inte ont och kan springa och busa för fullt på de gröna ängarna, han blir liksom aldrig trött i sin underbara kropp, orken tryter inte en sekund utan han kan springa och springa hur långt som helst, han hoppar och leker och busar. Han beter sig som en kattunge igen när den ljumma vinden blåser i hans päls! Och en massa godsaker äter han på De evigt gröna ängarna, den bästa jägaren som skådats! Älskad av alla som kommer i hans väg!!!

Lycka!!

På morgonen ibland så lyckas jag smyga upp ur sängen utan att Alice vaknar. Hon brukar sova en stund till men vaknar väl antagligen av att det är ensamt i sängen efter en stund...

När hon vaknar brukar hon prata lite, ligga och titta på tapeterna, taklampan och annat som finns runtomkring henne och sen gnäller hon så jag ska veta att nu har jag snart tröttnat på detta!

När jag sedan kommer in och hon får syn på mig så spricker hela ansiktet upp i det mest ljuvliga leende!!
Åh vad det värmer mitt hjärta, jag vill nästan gråta av lycka!!

Ingrids telefonsamtal

"Tyst mamma, jag ska ringa till morfar! Ingrid tar fram sin lilla rosa mobiltelefon och fäller upp den...
"Okej" säger jag, det är bäst att vara tyst.
"Hallå stugan! Du har trasigt hår, du får köpa rosa hår! Vi bor här med trasig flagga, stora Mimmi och en liten Mimmi. Nasse Puh-filt. Vi ser katten Findus, Pettson på datorn"
Tyst en stund
"Ja, mmm, ja, ja, mm"
"Vi har en lillasyster, Alice. Ni ska också få en lillasyster"

Jag sitter bara och lyssnar, helt underbart!
Jag har dock svårt att låta bli att skratta, det är ju så fantastiskt mycket som kommer ur denna lilla mun!! Jag kan tyvärr inte återge allt som bubblade fram i detta telefonsamtal, men detta är lite av det! Vilken språkutveckling under sommaren, jag häpnar varje gång vi talar med varandra!!

Liten blir stor!

Ja, nu har jag varit hemma ett tag med mina två tjejer! Det är en utmaning, men det går bättre än vad jag trodde det skulle göra! För varje dag lär vi känna varandra mer vilket gör att vi fungerar bättre och bättre i vår lilla "tjejgrupp" och det är fantastiskt att se hur mycket Ingrid bryr sig om sin lilla syster...
"det är bara min lillasyster mamma" och ja lilla hjärtat, det är bara din lillasyster!!

Lilla Alice har växt så det knakar, nu är hon precis över 5  kilo! Vi har bestämt oss för att hela hennes namn skall bli Alice Charlotta Naemi Lejtorp och dop kommer att bli i november!

Husbilspremiär!

Nu har vi för första gången som en familj på 4 personer varit på semester med husbilen!

Trippen gick till Öland och det var en jättemysig semester! Vi åkte tillsammans med farfar och Maritha, farbror Daniel, Mia och kusinerna!!

Öland bjöd på sitt bästa väder under veckan så det blev mycket sol och bad! Havet var underbart vackert, man kan verkligen njuta av utsikten när solen gör havet glittrande som diamanter! På vägen hem var vi också på Ölands djurpark!

Nu är vi hemma igen och har packat ur husbilen, men oj vad tvätt det blir med två små... Fast å andra sidan har ju tvättmaskinen haft semester ett tag och behöver komma igång och jobba :)

Nu blir vi hemma ett tag och sedan får vi se om vi packar husbilen för ytterligare någon tur innan Robert börjar jobba!

Vår bästa köksa!!

Ingrid vill gärna vara med och hjälpa till i köket och uppenbarligen lär hon sig en hel del av det :)

Häromdagen när vi satt och tittade på Bolibompa och jag samtidigt förberedde middagen sa hon:
- Det luktar ris mamma!
- Ja, sa jag förvånat, vi ska äta ris till middagen! Otroligt uppmärksamt!!

Nu vid lunch stod vi vid spisen och stekte pannkaka och då tittar Ingrid på köttbiten som vi tagit fram ur frysen och frågar:
- Är det kassler mamma?
- Ja det är det!
Kassler är inget vi äter jätteofta precis!

Robert och jag tittade på varandra och konstaterade att vi har en mycket uppmärksam liten köksa i familjen!!

Tänk vad mycket hon lär sig hela tiden underbara prinsessan!!