Ordna och dona...

Idag har vi ordnat och donat inför morgondagen!! Inte vilken morgondag som helst utan Ingrids 1-års dag!!! Fatta!!! Vår lilla tjej fyller 1 år!! Häftigt!!!

Det får en att tänka en del... För ett år sedan ikväll hade jag ingen aning om vad natten skulle komma att erbjuda oss! Värkar med en väldig fart och på fem röda var hon här, vår prinsessa!! Nu har det alltså alldeles snart gått ett år, vad mycket vi har fått vara med om detta år. Vi har utvecklats som personer och ffa som föräldrar, man lär sig något varje dag!

Men tänk hur mycket som hänt i Ingrids liv. Från att bara ha legat i mammas och pappas famn, till att bli mer och mer nyfiken på världen och nu då hon utforskar mycket av närmiljön på egen hand, på sina egan ben!! Hon övar för fullt och går mer och mer för varje dag!! Vilken lycka!! Att kunna ta sig fram på egen hand, men än så länge så är det krypa som gäller när man har bråttom...

Imorgon ska vi ha barnkalas för alla Ingrids kompisar, det ska bli så kul!!! På söndag blir det familjens tur att komma och gratta vår lilla juvel! Åh så mycket roligt framför oss!!

Skäms på mig!!

Vad dålig jag är på att skriva här! Tiden räcker inte till tydligen, eller så är jag bara disträ och glömsk när jag sitter vid datorn och blippar runt...

I helgen som gått har det varit tävling på kartingbanan vid Täby! Massa härliga race och etanolavgaserna doftade ljuvligt!!! I min knäppa värld i alla fall... Robert och jag har jobbat med tävlingen och Ingrid har myst tillsammans med mormor och morfar hela helgen! De har varit på Ikea, Marieberg och lekt vid banan!! Härliga tider!

Under fredagen började så Ingrid på att testa sina ben igen, själv! Hon gick från en punkt till en annan och hela lilltjejen lyste av lycka och självförtroende!! Mamma stolt?? Oh ja!!!! Sedan fortsatte denna träning under helgen, får se nu om det fortsätter idag...

Första stegen!!

Ikväll gick Ingrid sina första steg!!
Hon stod och lekte vid sin leksaksback och plötsligt släppte hon och bara gick rakt fram!!!
6 steg!!! Jag och älsklingen satt bara helt förstummade, man tror ju inte att det ska hända nu ju...men det nu kommer ju nån gång!! Jag kan ärligt säga att modershjärtat svämmade över av stolthet och kärlek och jag var tvungen att skratta av lycka!