Närmare för varje dag!

Nu är vi i v 39, tänk så fort tiden har gått!
Jag är så lycklig över att alla kontroller hittills varit utan några som helst avvikelser! Nu kommer dock nervositeten över att allt ska vara bra med vårt lilla hjärta där inne i magen. Jag vill av hela mitt hjärta att alla fingrar och tår finns där de ska och att inga konstiga sjukdomar eller avvikelser tillstöter! Men om så är fallet så får man ta det då, det finns i varje fall inget man kan göra för att styra över naturen!

Jag önskar så att lilla bebisen får en frisk och skön start på sitt liv utanför sjukhus och läkarkontakter mer än de kontroller som är nödvändiga!


Det är mycket bebisar runt omkring oss nu! Underbart! Detta gör verkligen att man längtar ännu mera efter ett eget litet knyte att få vagga i famnen.

Men man ska ju inte tro att allt är ett rosa skimmer hela dagarna och nätterna. Ju mer små underverk man träffar destomer lär man sig hur annorlunda livet kommer att bli.
Det är ingen idé att gå omkring och tro att man kommer att kunna planera sin dag fullt ut och kunna göra än det ena, än det andra! Det är mycket som skall passa in emellan, mat, blöjbyte, tröst och närhet för att bara nämna det absolut mest basala.
Däremellan kommer det nog gå åt en hel del tid där man bara blir sittande och stirrar på detta lilla underverk...

I veckan har jag fått gulla med underbara lilla Line som har blivit en så stor och redig dam nu! Hon är helt fantastisk med sina underbara leenden och skratt! Jag smälter på en millisekund!!

Igår hade vi också besök av Katarina och Björn och deras lille Isak, och i jämförelse med Line som jag tycker är liten, är han verkligen bebis! Född vid midsommar men beräknad 1 augusti, vägde nu ungefär 3200 g, ca 1200 g mer än då han föddes!
Den lille grabben somnade på mitt bröst under kvällen, jag hade kunnat sitta kvar hela natten med honom snusandes där!! Det väcker verkligen ens egna längtan om att få finnas till hands och ge trygghet till dessa små, små människor!

På måndag blir det träff med både Line och Matilda, månne de kunna hjälpa till att locka ut vårt lilla knyte därinne...