Min kära farmor dog för 12 år sedan, det kom alldeles oväntat och alldeles för tidigt! Vi hade massor planerat som vi skulle göra tillsammans för att inte tala om allt hon hade kvar att lära mig...Farmor sade alltid att "medan det onda är lagas det goda till"... och det tog jag sedan tillvara på genom att verkligen utnyttja allt ledig tid jag kunde till att umgås med mormor. Mormor fick bli så gammal som 95 år innan hon gick bort i november förra året. Då hade vi hunnit knyta verkligt starka band och det blev oerhört tomt att inte få prata med henne längre! Jag var alltid "mommos lilla sockerbulle" eller Carro-liten. Nu får jag aldrig mer höra henne säga det.
Det verkar i många fall vara så att när en människa lämnar jordelivet så planeras för en ny liten människa och det stämmer faktiskt i mitt liv. När jag föddes dog pappas morfar och jag fick hans plats på jorden.
Några dagar efter att min älskade mormor dog började ett litet liv växa inom mig! Jag och min älskade Robert fick världens finaste avskedsgåva från mormor. Ett nytt liv som växer sig stark därinne. Förstå vilken känsla!!
Nu hoppas jag bara att allt ska gå bra så jag får en egen liten sockerbulle att ta hand om!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar