Två hus med en massa minnen!

Igår var vi och hämtade de sista möblerna från mormors gamla hus. Nu är det tomt så när som på lite smått som ska åka på loppmarknad med TIK.
Det känns lite konstigt så här i efterhand, att jag aldrig mer kommer att gå in i det huset där jag haft så mycket fina och roliga stunder under min uppväxt.
Jag har försökt att tänka tillbaka på hur det kändes sista gången jag var inne i farmor och farfars hus men jag kan inte minnas känslan, däremot har jag lätt för att minnas mina dagar där. All lek, god mat och mysiga stunder vi hade tillsammans.
Jag klädde ut farfar till påskkärring, vi seglade med barkbåtar i en skottkärra, barkbåtar som farfar gjorde åt mig. Det var promenader i skogen och påtning i de rika trädgårdslanden. Farmor och jag lekte fiskaffär i köket med den roliga tången som jag så starkt kommer ihåg och så handarbetade vi! Tänk vilka härliga minnen!
Det måste ju alltså betyda att huset bara är skalet där minnena skapats och att man minns det som det var då, möblerat som vanligt och med de kära på sina vanliga platser. Det är nog bäst så.
Det kändes i alla fall konstigt när jag gick ut ur huset igår och inte skall återvända men det måste ju ha känts likadant i Sörby fast det är ju dryga 10 år sedan, man glömmer.

Nu kan vi i alla fall börja vårda våra minnen, det bästa man kan ha kvar och som ingen kan ta ifrån en! Tänk vilken rikedom! Jag vet att de alla sitter däruppe och vakar över oss, alla på sitt sätt ser de till att vi har det bra i våra liv och stärker oss i de val vi måste göra! Love you!