Ingrids första jul

Nu är årets jul förbi. Vi har firat i dagarna tre med god mat och julklappar. Lillsnuttan har varit helt slut, så mycket intryck och gäster under flera dagar!!

Vi började kvällen innan julafton med Johanna och Anders som gäster, på julaftons förmiddag kom mamma och pappa, Maggan och Patrik och sedan fick vi mysa hela långa dagen tillsammans och lagom tills vi delat ut julklapparna kom Morgan, Marita och Andreas! Så kul att få träffas allihopa!! På juldagen hade vi Monika, Mary och Göte hos oss och vi käkade julmat och hade julklappsutdelning! Annandag jul stod besök av kusinerna på schemat, då blev det grötkalas! Och mer julklappar...

Åh vilka fina julklappar... ett helt berg med julklappar bara till lillstrumpa!! Nu har hon så mycket fint att leka med, kläder att ta på sig och andra helt fantastiska grejor!

Vad mysigt det har varit att få förbereda och fira hela julen här hemma, vår egna lilla familj med resten av våra familjer på besök! Underbart!!

Igår på annandag jul tjuvstartade vi lite med gröt till Ingrid för första gången...det var spännande! Hon gapade så fint och smakade på gröten, tänkte lite och svalde sedan! Gick hur bra som helst! Idag blev det några skedar till, gick lika bra den här gången med! Roligt!

Nu blir det några "vanliga" dagar fast med guldkanten att älsklingen är ledig hela veckan, mysigt att få vara hemma tillsammans med Ingrid båda två! Sedan blir det lite festligt igen med nyårsmys!

Adventstid!

Ja tänk, andra advent imorgon! Snart står julen för dörren.
Men vart är vintern?? Det var så fint för några dagar sedan med rimfrost och kallgrader men nu är det bytt till regn och grå, grå dager...knappt man ser inomhus! Inte inbjuder det till promenader heller, man myser helst inne i soffan medan adventsstakarna lyser på grågröna gräsmattor...Nej, jag ska inte vara dum men visst är det finare och ljusare när det är kallt?

Igår fick Ingrid sin tremånadersspruta. Hon var så duktig lilla kickan, skrek bara precis efter sticket. Inte konstigt med tanke på att vaccin brukar svida en del. Idag har hon dock fått feber och är gnällig och inte tillfreds med vare sig själv eller omvärlden. Nu vilar hon i pappas knä och kan inte ha det bättre!

Jag hoppas dock att hon mår bra imorgon så att vi kan åka på babysimmet. Det tyckte hon ju var så kul förra gången!

I ugnen står en kålpudding och gosar till sig och om jag inte gissar alldeles fel så blir vi nog kvar i TV-soffan resten av dagen också! Kanske att vi tänder en brasa i öppna spisen till kvällen...

Oj, oj, oj...

... vad tiden går!!

I söndags den 8 november hade vi dop för lillsnuttan, hon bär nu namnen Ingrid, Signe, Iris Lejtorp. Nu är det bara jag kvar att anta det efternamnet och det borde vi väl kunna fixa inom några år hoppas jag! Det får bli nästa stora åtagande nu när dopet är klart!

Vilken underbar dopdag vi hade tillsammans med släkt och vänner! Fantastiskt vackert i kyrkan med psalmer, böner, dikter och musik. Prästen Maria Beskow var så otroligt bra och rar och kantor Sara Hansen framförde vårt sångval Lilla barn alldeles underbart vackert!! En otrolig dag att minnas!

Det händer så mycket på utvecklingsfronten nu också.
I fredags började Ingrid att vilja greppa saker för första gången då hon lekte med sitt babygym.

Sittandes i babysittern med en radda färgglada leksaker framför sig så började hon fäkta med armarna och sedan gripa tag i några av ringarna/sakerna som hängde framför henne!! Så häftigt!!

Detta har sedan utvecklats mer och mer varefter dagarna gått. I måndags då mormor var hos oss höll hon första gången skallran "Lilla Anna" i handen, inte hårt och inte länge men hon höll. Lite senare på kvällen var det "Tummens" tur att få vara med och leka!

Det är så spännande att få vara med om allt detta!!

Lite små korta stunder vill Ingrid också räta på sina små ben om vi håller henne i knät eller mot golvet, förut har hon inte velat stödja på benen alls. Ännu ett steg i utvecklingen!

Nu får vi se vad dagarna framöver har att ge, mycket spännande är jag i alla fall säker på!!

Det händer grejor!

De sista tre veckorna har det hänt så mycket spännande!!
Lillsnuttan har gett oss sitt första leende, upptäckt sina händer, tittar intensivt på lampor, ser sina figurer i barnvagnen och mobilen över skötbordet, somnat i sin egen säng och idag kunde hon för första gången lyfta huvudet i magliggande!!

Vad duktig hon är, mitt modershjärta spricker av stolthet!!

Vi har också varit på öppna förskolan, börjat på babysång och umgåtts med andra mammor och bebisar på dagarna! Det är helt fantastiskt att se hur intresserad, vaken och med Ingrid är nu. Det är så mycket som är spännande att titta och lyssna på!

För varje dag som går lär vi känna varandra mer och mer, det är en gåva att få vara tillsammans och växa tillsammans!

Jag älskar min underbara lilla familj!!

Lillsnuttan 1 månad

Nu har lilla tjejen fyllt 1 månad! Igår den 1 oktober har hon alltså funnits hos oss hela 1 månad, man fattar ju inte att det är sant!

Förra helgen när vi hade kalas för Johanna och Maggan så log Ingrid ett riktigt stort leende mot mormor, jag undrar om inte detta får klassas som det första, riktiga leendet!
I onsdags då jag talade i telefon med Monika så fick jag ett leende jag också, hela ansiktet liksom sprack upp i ett leende och till och med ögonen log!! Detta har jag inte sett så tydligt förut så det tar jag som hennes första riktiga leende mot mamsen!!

Sedan ungefär denna veckan tillbaka är Ingrid dessutom mycket mer vaken och med än tidigare, hon kan sitta/ligga i knät riktigt långa stunder och vara nöjd och bara titta sig omkring...vad hon ser vet man ju däremot inte men hon fäster ju blicken mer och mer!

Nu har lilla stumpan precis för första gången somnat i babysittern, den som annars brukar vara så tråkig när mamma och pappa sitter bredvid och äter...men den här gången gick det inte att hålla ögonen öppna längre! Hon är så söt där hon sitter bredvid mig i sin babysitter på köksgolvet, jag bara måste le när jag sitter här och hör henne snusa så gott!! Underbart!!

Lillsnuttan, underbara ljuvliga lilla tjej!!

Nu är lilla Ingrid 4 v gammal, tänk vad tiden går ändå!
De här 4 v har vi mestadels spenderat hemma pga att jag inte är helt återhämtad efter förlossningen ännu men det har ju då också gett oss mycket tid tillsammans!!
Lillan älskar att vara nära, det är inte alls kul att ligga ensam i tex vagnen eller ännu värre...i egen säng! Nej, sova mellan mamma och pappa är allt det bästa hittills!!
Hon är så snäll och duktig lilla tjejen, äter och sover och växer! På kontrollen igår vägde hon 4240 g och var 55 cm lång så det händer grejer!
Det är helt underbart att titta på henne, hon har helt fantastiska stora blå ögon, jag kan inte se mig mätt!!
När hon ligger i famnen och antingen ammar eller får nappflaskan och sedan somnar i mina armar skulle jag kunna börja gråta! Så hjälplös och liten, totalt beroende av mamma och pappa för att klara sig i den stora världen...och så underbart vacker!
Finns det något mer rofyllt än ett barn som sover på ens bröst? Ja, att det är mitt barn!
Men har jag riktigt fattat än??
Jag vet inte, ibland känns det overkligt att jag har underbara, fantastiska Robert vid min sida och tillsammans har vi en underbar liten flicka! Ett uttryck för vår kärlek som får en att älska ännu mer!
Lycka går inte att mäta och tur är väl det för annars skulle ingen annans lycka få plats i världen!!

Jag älskar er, Ingrid och Robert!!

Nytt album

Nu är bilder från det gamla albumet överflyttade till ett nytt, vi ska försöka lägga in lite nya bilder då och då.. Albumet

Vår underbara lilla Ingrid

Hon ligger bredvid mig här i sängen och snusar så sött...jag kan inte fatta att det är sant! Vår lilla underbara flicka är här nu!

På natten strax före kl 02 tisdagen den 1 september vaknade jag av att magen gjorde ont, jag väntade en stund men det gav inte vika som det brukade. Jag väckte Robert och gick upp och tog två Alvedon för att se om det skulle hjälpa. Men icke...nu är det nog på gång på riktigt!

Vi tog oss igenom värk för värk tillsammans, Robert hjälpte mig att slappna av och andas som vi hade lärt oss på kursen. Mellan varven var jag dock tvungen att gå upp och röra på mig för det gjorde för ont!
När värkarna kom med ca 4 min mellanrum och var ungefär 40 sek långa så ringde Robert in till förlossningen och de rekommenderade ett varmt bad för att se om jag kunde slappna av lite. Robert tappade upp ett bad och jag klev ner i det varma sköna vattnet. Värkarna fortsatte dock som förut och blev under badet mer intensiva.
Jag kunde inte vara still i vattnet, jag kände mig som en fiolsträng som höll på att brista! Jag klev upp och duschade, allt medan värkarna kom med intervall på ca 2 min.
Nu gjorde det riktigt ont, jag bara tänkte att - nej, inte en till redan, vart ska jag ta vägen?!
Utan Roberts stöd och hjälp till andning och avslappning hade jag nog gått av på mitten!
Jag kan i efterhand komma ihåg att de gånger jag lyckades slappna av och andas genom värkarna så kändes det lättare men ibland bara gick det inte att komma förbi smärtan!
I vilket fall kände jag att jag inte orkade vara kvar hemma längre, så jag ringde in till förlossningen igen. Barnmorskan sa att det ska ju vara uthärdligt att vara hemma så hon välkomnade oss in för en koll. Vi packade det sista och åkte in till USÖ.

Under tiden Robert parkerade bilen stod jag utan för entrén och försökte se opåverkad ut medan folk som var på väg till sina arbeten passerade mig, jag stod där och försökte hålla god min och profylaxandas och se ut som vanligt...Tänk er vilken syn jag måste ha varit!!
Vi tog hissen upp till förlossningen, killarna som vi delade hiss med hade inga problem att se vart vi skulle av...

Väl inne på förlossningen fick vi ett rum och jag blev ombedd att lämna ett urinprov. Okej, tänkte jag, inga problem, för kissat har jag ju verkligen kunnat det sista...men icke! Istället fick jag den första krystvärken inne på toaletten! Det var inga problem att känna att det var en krystvärk vill jag lova! Hjälp!! Bebisen kommer, måste knipa! Går inte! Vad ska jag göra??!!

Barnmorskan kom in till oss och jag fick lägga mig på britsen så hon kunde koppla CTG och göra en undersökning för att se vilken smärtlindring som kunde passa. Knappt att barnmorskan mellan värkarna kunde känna men hon kände snart att jag var öppen 10 cm med bara en liten kant kvar! Shit vad vi jobbat bra hemma jag och älsklingen!
Jag noterade detta med glädje och lite förvåning men jag var så uppe i mina krystvärkar och avslappningsandningar att jag inte riktigt var med i matchen! Man kan säga att minnet här och framöver är ganska diffust och suddigt!
Barnmorskan fick lite snabbt be om assistens för " här har jag en förstföderska som det går snabbt för".
Det kom och gick olika personer in och ut ur rummet men jag noterade inte detta något nämnvärt. Jag hade bara koll på att Robert fanns vid min sida och jag klämde hans hand för allt vad tygen höll. Han hjälpte mig med lustgasmasken som var det enda jag hann med att prova, jag hann ta 2-3 omgångar innan de tog bort masken och bad mig greppa handtagen och istället pressa så fort nästa värk kom.
Och det gjorde jag! Det kändes som - äckelvarning - man skulle bajsa och inte gjort det på 3 år eller nåt...krystningarna bara rullade som vågor genom kroppen och man bara ville få ut det!!

Jag skrek och tog i allt jag kunde. Under den här tiden ville läkaren sätta en skalpelektrod på bebisens huvud för hennes hjärtljud gick ner och de hörde dåligt med CTG:n, jag tror dock inte detta lyckades riktigt. Man planerade för sugklocka för att hjälpa lilla hjärtat, det är ju jobbigt för barnen när det går så här fort, men den behövde aldrig användas för nästa krystvärk kom hon av sig själv! Ungefär 30 min efter vi kom in på rummet på förlossningen, !

Nu fick jag en blöt, kladdig, liten varelse på mitt bröst! - Det är en flicka, sa barnmorskan.
En flicka, vår dotter!
Älsklingen, vi har fått en liten flicka!! Jag såg upp i Roberts ögon och jag bara kände kärleken strömma mellan oss!
Robert fick sedan klippa navelsträngen och vår lilla tjej var här!!

Vilken upplevelse att få dela tillsammans med den man älskar!! Kan inte beskrivas med ord, jag kan inte sätta fingret på känslan, den är alldeles, alldeles för stor!!

Jag älskar Robert och lilla Ingrid så hjärtat skulle kunna brista av alla stora känslor!!

Lillan har kommit till världen

Igår morse hände det som vi väntat på, äntligen föddes vårat lilla barn.
Det var en snabb historia som började straxt före 02 på natten och med endast 30 minuter på förlossningen innan våran tjej kom ut till oss 08:17.

Hon vägde 3515 gram och mätte 50 cm.
Vi har lagt ut lite bilder här: Länk

Den fullständiga historien för Caroline dra vid ett senare tillfälle.

Jaha, vad tänker liten nu...?

Ja, man kan ju undra! Tänk att lilla pyret ligger där inne och bara vet att nu eller imorgon eller om 1 v eller 2 v tänker jag komma ut! Vi får inget veta, men jag är NYFIKEN!

För mig som gärna vill planera och veta vad som händer framför mig blir detta en prövning, jag känner det mer och mer fast att det bara är andra dagen över tiden!!
Jag försöker tänka på att det tar den tid det tar och det spelar ingen roll vad jag gör för inget kan påverka starten av förlossningen, egentligen! Bebisen bestämmer helt och hållet när det är dags att komma ut till oss!

Men håll med, visst är det väl dags snart att hälsa på oss alla underbara människor här ute??

Jag som i vanliga fall dessutom brukar ha ett ganska bra tempo i livet ägnar tiden åt att ta igen mig och vila inför stundande upplevelse, men det är inte lätt alla gånger att inte kunna köra samma tempo som vanligt! Fast egentligen är det väl tur att kroppen säger ifrån för annars skulle ju alla reserver vara brända och man skulle inte orka med detta dunderpass som ligger framför oss!

Jag ska inte klaga dock, bara häva ur mig lite frustration, för trots allt så vill man ju innerst inne att beräknat förlossningsdatum ska stämma. Hur mycket jag än försökt intala mig att det inte gör så mycket att det går över tiden så blir man lite rastlös och vill att nåt ska hända NU!!

Men nu ska jag göra ett nytt försök att bara vara positiv! Den som väntar på nåt gott ni vet...
Så länge alla kontroller är bra och visar på att bebisen har det som den ska därinne så är jag lycklig, för det är trots allt det viktigaste!!

26 augusti 2009

Nu är den här, den berömda dagen D!! Beräknad födelsedag för lill* hjärtat!!

Nu är bara frågan när liten själv bestämmer sig för att det är dags att komma ut till oss...
H*n kanske tycker att det mysigt därinne och stannar ett par veckor tilll...vem vet!

Kontrollen hos barnmorskan idag var bra och det gör mig som sagt alltid lycklig att få höra! Hjärtat slog med 132 slag per min och SF-måttet vad kvar på 36, vilket innebär att bebisen sjunkit ner mer!

Ja, nu kan man inte göra mycket mer än att vänta...Allt är klart och vi är så redo vi kan bli inför detta stora som man inte har en aning om hur det kommer att bli...Mycket spännande!!

Närmare för varje dag!

Nu är vi i v 39, tänk så fort tiden har gått!
Jag är så lycklig över att alla kontroller hittills varit utan några som helst avvikelser! Nu kommer dock nervositeten över att allt ska vara bra med vårt lilla hjärta där inne i magen. Jag vill av hela mitt hjärta att alla fingrar och tår finns där de ska och att inga konstiga sjukdomar eller avvikelser tillstöter! Men om så är fallet så får man ta det då, det finns i varje fall inget man kan göra för att styra över naturen!

Jag önskar så att lilla bebisen får en frisk och skön start på sitt liv utanför sjukhus och läkarkontakter mer än de kontroller som är nödvändiga!


Det är mycket bebisar runt omkring oss nu! Underbart! Detta gör verkligen att man längtar ännu mera efter ett eget litet knyte att få vagga i famnen.

Men man ska ju inte tro att allt är ett rosa skimmer hela dagarna och nätterna. Ju mer små underverk man träffar destomer lär man sig hur annorlunda livet kommer att bli.
Det är ingen idé att gå omkring och tro att man kommer att kunna planera sin dag fullt ut och kunna göra än det ena, än det andra! Det är mycket som skall passa in emellan, mat, blöjbyte, tröst och närhet för att bara nämna det absolut mest basala.
Däremellan kommer det nog gå åt en hel del tid där man bara blir sittande och stirrar på detta lilla underverk...

I veckan har jag fått gulla med underbara lilla Line som har blivit en så stor och redig dam nu! Hon är helt fantastisk med sina underbara leenden och skratt! Jag smälter på en millisekund!!

Igår hade vi också besök av Katarina och Björn och deras lille Isak, och i jämförelse med Line som jag tycker är liten, är han verkligen bebis! Född vid midsommar men beräknad 1 augusti, vägde nu ungefär 3200 g, ca 1200 g mer än då han föddes!
Den lille grabben somnade på mitt bröst under kvällen, jag hade kunnat sitta kvar hela natten med honom snusandes där!! Det väcker verkligen ens egna längtan om att få finnas till hands och ge trygghet till dessa små, små människor!

På måndag blir det träff med både Line och Matilda, månne de kunna hjälpa till att locka ut vårt lilla knyte därinne...

Äntligen semester!!

Japp, så är det!
Äntligen har jag och älsklingen semester! Lugna och härliga dagar här hemma.

Vi fixar och donar med lite av varje, gör i ordning bebisrummet, tvättar pyttesmå kläder och dessutom har jag nog fått en släng av behovet att boa! Idag var det köksskåpens tur att få sig en omgång av rensning!!

Undrar om inte blivande mormor också fått sig en släng av att boa! Hon håller på för fullt hemma hos dem och rensar och sorterar...hon är nog lika bebissjuk som jag! Det sägs ju att det är något alldeles speciellt att få barnbarn!!

Det känns så konstigt att förbereda allt! Det är en helt overklig känsla att jag ska packa BB-väskan så att den står klar tex, det känns som att jag är alldeles för tidigt ute och därför får jag det inte gjort...
Bebisen kan ju komma när som helst egentligen men eftersom jag hittills har haft det så otroligt bra så skulle det ju inte förvåna mig om bebis vill hålla sig därinne maximal tid som den får...

I vilket fall så behöver man ju ha det mesta klart så att man bara kan ta det lugnt sista tiden för att vila upp sig. Men det är en helt overklig känsla att det faktiskt är så nära nu!! Vart har tiden tagit vägen?? Jag blev ju nyss gravid!!

Fixerad!

På kollen hos barnmorskan idag kunde hon känna att bebis har fixerat sig med huvudet ner! Det känns så skönt!
De små liven kan ju få för sig att vända sig igen tydligen om jag förstått det hela rätt men det är större chans att de faktiskt ligger kvar i den positionen till förlossningen!! Hoppas, hoppas...

SF-måttet var idag 34 och hjärtslagen 144. Allt såg bra ut och alla värden var bra!! Jag tror min kropp gillar att vara gravid!!

Tänk att få ha mått så bra under hela resans gång! Det är visserligen en aning besvärligt att sova och otympligt/tungt när man tex ska gå någon längre sträcka eller dammsuga och böja sig etc men nu är jag ju verkligen höggravid och det vore ju underligt om det inte skulle kännas av i rygg och höfter över huvudtaget!

För att inte tala om alla frekventa toabesök som ökat nu efter att bebis fixerat sig, det behövs inte mycket för att det ska trycka på blåsan och på nätterna är det ungefär varannan var tredje timme som gäller!!

Men jag vill verkligen inte klaga...jag njuter av varenda liten rörelse där inifrån!!

Många tankar...

...som ni kan se redan på förra inlägget! Mycket tankar på allt som händer i kroppen och alla tankar inför den närmaste framtiden!

I helgen på jobbet så sa en av sköterskorna att magen ändrat sig!! Vadå??!! sa jag, jo jag tycker den har sjunkit ner sa hon då!! Oberoende av varandra sa sedan en av mina kollegor detsamma...!

Jaha, ja kanske det!

Det känns faktiskt lite annorlunda, trycker mer neråt och ilar mer i blygdbenet och underlivet, precis som att barnets huvud trycker mot bäckenbotten...kan det vara så?? Är det tankarna som spelar mig ett spratt?? Känner jag efter för mycket och känner mer än vad jag egentligen gör??

Har bebis fixerat sig redan? Och vad betyder det i så fall?

När jag googlade på detta så verkar det som att en del anser att förlossningen startar inom 2 v och en del att det kan ta låååång tid än...

Ja, vi får väl se hur vår lilla bebis vill göra. Komma tidigt, på utsatt datum eller kanske vänta så länge som går...!

Var är sommaren??

Vet någon?? Jag saknar solen och värmen, det skulle verkligen vara trevligt att kunna vara ute lite mer och dessutom kunna få åka och bada någon dag eller kväll när solen värmt vattnet till badtemperatur!!

Idag har min älskling tjuvstartat lite på årets semester! Tillsammans med Patrik och hans tjej och en kille till bär det av mot Skellefteå för onsdagskvällens SM-tävling i crosskart! På plats där uppe finns redan Roberts pappa, lillebror och Marita samt Daniel och Maria med barnen.
Efter den här veckan ska vi sedan bara jobba en vecka till och sedan får vi semester båda två! Det ska bli underbart!!

Jag är ju dock inte ensam trots att älsklingen är iväg! Jag har ju alltid mitt hjärta i magen med mig och dessutom är ju Musse och Schack hemma och väntar på mig när jag kommer från jobbet ikväll!

Imorgon ska vi åka till mormors hus och plocka ihop de saker vi vill spara som minnen från tiden tillsammans med mormor! Likadant gjorde vi för ett tag sedan Johanna, Maggan och jag med farmor och farfars grejor. Tänk så mycket fint det finns! Man kan dock inte spara allt utan vi valde att plocka ut det som betyder mest för oss och använda det!

Idag sänder jag en tanke till bästa Mudde, inatt dog hennes älskade kanin Oet Olle!! Sov gott lille vän!

Oj vad vi jobbar!

Söndag förmiddag på jobbet! Idag jobbar vi, både bebis och jag.
Jag skriver journaler för brinnande livet och bebisen övar rörelser i magen!! Det är så härligt, folk som kommer förbi min arbetsplats måste tro att jag tycker det är väldigt kul att skriva journaler för jag sitter med ett konstant fånigt leende på läpparna när jag känner älskade hjärtats febrila aktivitet därinne!!

Jippie!!

Ny koll, ny barnmorska!

Idag var det dags för koll hos barnmorskan igen! Denna gång fick jag träffa en vikarie för vår vanliga barnmorska har semester! Det kändes lite konstigt för man är ju så van vid vår rara Ingela, men det var absolut inga fel på denna Eva heller, bara lite ovant då Ingela redan vet allt om mig!
I vilket fall så såg allt bra ut! SF-måttet var 32 och pulsslagen 148. Alla värden var bra och som vanligt var det alldeles underbart att få höra hjärtats slag genom barnmorskans doppler! Det blir med ens så verkligt, visst man känner ju rörelserna från liten därinne annars på dagarna men detta blir ytterligare en bekräftning!! Jag älskar det!

Jag har börjat tänka mer och mer på förlossningen.
Hur kommer den att bli? När kommer den att bli? Hur kommer jag att kunna hantera smärtan och allt det nya som händer med kroppen som jag inte kan kontrollera?
Jag hoppas vid Gud att jag kommer att kunna vara avslappnad och fokuserad, att jag kan utlämna mig helt till att lita på min kropp som faktiskt är gjord för att kunna föda barn!

Det är mycket tankar som snurrar men jag försöker efter bästa förmåga att förbereda mig på det som komma skall. Jag läser mycket och försöker öva avslappning och andning. Jag tror på att vara påläst och förberedd, för även om man aldrig kan säga hur just vår förlossning kommer att bli eller om den blir normal eller med komplikationer så är det bra att känna till de olika stadier man skall igenom och hur dessa kan te sig!

Jag kan inte säga att jag är orolig för förlossningen men det känns lite nervöst nu när det närmar sig med stormsteg! Jag har också en stor förväntan, jag vill veta hur det kommer att vara! Men än får jag ge mig till tåls ett antal veckor!

Varmt varmt varmt...=)

Ja, nu har sommarvärmen slagit till ordentligt!
En bit över 30° redan på morgonkvisten...men jag vill inte klaga för mycket! Det är underbart med sommar och som tur är har man ju tillgång till dusch när man inte har tid att åka till sjön för ett svalkande dopp!

Igår var det dags för ny koll hos barnmorskan. Kurvan ser fin ut med ett SF-mått på 31 och bebisens puls var 152! Den håller sig högt...ska det månne vara som många säger, att det är en flicka när det är så hög hjärtfrekvens...? Ja, jag vet ju att det lika ofta inte stämmer men visst är det lite kul att spekulera i alla dessa påståenden som finns!

Jag är så nyfiken! Där inne i magen ligger denna lilla/lille person och har vetat jättelänge vem hon/han är...och inget får jag veta!
Det ska bli så underbart spännande att få träffa denna krabat när det blir dags! Jag är så glad att vi inte tagit reda på vilket kön som gömmer sig för oss för det kommer verkligen att bli en drivkraft vid förlossningen! Det är jag helt säker på!

Minisemester

Vilken underbar helg vi haft!

Vi startade torsdag kväll med att hämta upp Maggans mekaniker LG i Motala, fortsatte sedan ner till Jönköping för att hämta upp Johanna vid tåget och sedan bar det iväg ner genom landet för att vid midnatt "ankomma målet" Ring Knutstorp där Maggan skulle tävla denna helg! Där på plats fanns redan Maggan och Patrik och mamma och pappa och lilla Molly!

Fredagen och lördagen bjöd på flödande solsken, dock förrädiskt då det blåste en hel massa hela tiden - så pass att nagellacket nästan blåste av tånaglarna!! Vi fick alla en ny rödaktig ton i
huden...fram med solbalsam!!

På lördagen fyllde min älskling år och vi passade på att fira honom på fredagkvällen men tårta och presenter!!

Maggan slutade 10:a och 8:a i racen och mycket nöjda med resultaten packade vi in oss i husbilarna igen och styrde kosan mot...
Just det!! Ullared!!
Vi styrde in på campingen utanför Gekås och sedan blev det ett dopp i sjön, kvällsmat och efter det sov vi alla helt ovaggade!

Upp i bra tid och sedan var det dags att göra Gekås! Vi (och många andra med oss) shoppade loss ordentligt! Det blev lite mer bebisprylar naturligtvis och en och annan pryl som jag inte visste att jag egentligen behövde, men men...

Väl hemma senare på kvällen kunde vi konstatera att vi haft en helt underbar minisemester!! Jag och Robert, mamma och pappa och mina kära systrar! Racing, camping och Ullared!!

Kan en semesterhelg bli bättre??!!

Då var vi på banan igen!

Eller kanske ska jag säga kurvan...
Efter förra veckans lilla dip på tillväxtkurvan har bebis åter satt fart och växt till denna veckas mätning! Underbart!
Barnmorskan tyckte sig också känna att krabaten nu lagt sig med huvudet neråt, får se om vi stannar så eller om det blir några kullerbyttor till...

Vad säger vi om sommaren hittills då??
Tänk om vi kunde få tillbaka vädret vi hade i pingst och däromkring!! Nu är det midsommar imorgon och de blygrå molnen hänger tunga utanför! Inte speciellt kul...Men men vi är inte där än, under kan ju ske!

Alla som ska ut i trafiken inför helgen - ta det försiktigt och var rädda om er!

Tredje kollen

Den 8 juni var det dags för tredje kontrollen hos barnmorskan! Idag slog bebisens hjärta med en frekvens på 142 och SF-måttet var 28. SF-kurvan har dock planat ut något med detta mått varför vi skall komma tillbaka om 1,5 v för att mäta på nytt!
Hoppas, hoppas att det vänder uppåt igen. Det behövs inte mycket för att oroa mig...jag vill att bebis ska må bra och växa ordentligt!

GeKås i Ullared...

... fick nog nästan stänga efter att jag och mamma varit där och handlat vagnar fulla med grejor! Nej, skämt åsido...

Mamma och jag tog en liten semester och for till Ullared för att göra stora bebisshoppingen!
Vi åkte ner tisdag den 2 juni och sov över för att sedan ägna hela dagen den 3 juni åt shopping! En fantastisk resa!

Vi började på tisdagskvällen med en liten omgång på GeKås, det var nästan inget folk alls och vi kunde röra oss med vår kundvagn mellan avdelningarna. När de stängde för dagen så gick vi ut för att äta och hamnade på en restaurang som serverade oss smaskig kebabtallrik!
Vi sov gott efter en lång resa och trevlig shopping och gick upp tidigt morgonen därpå för att beta av inköpslistan till vår väntade bebis!

Vi gick lugnt och metodiskt tillväga, vände och vred på alla små prylar och med den beslutsångest jag har inför att välja var det en väldig tur att mamma var med. När inte det räckte ringde jag min käre sambo som på håll fick hjälpa mig med besluten!
Fantastiskt hur han lyckas förstå mig och kan göra perfekta val!!

Mycket, mycket nöjda med dagen och alla inköp vände vi åter hemåt efter att ha intagit en glass i solen på parkeringen!

Väl hemma dagen därpå kunde jag konstatera att vi fick med det som jag räknat med att vi behöver för att ta emot vårt hjärta när han/hon kommer till oss!
Vi fick också en mobil till barnvagnen av blivande mormor och en mobil till sängen av blivande morfar! Dessutom en hel kasse med kläder som "mormor" inhandlat redan tidigare!!

Åh så jag längtar efter att få använda dessa underbara små plagg och saker!

Andra kollen...

...hos barnmorskan visade att pyret därinne växer som det ska, SF var 26 den här gången och hjärtfrekvensen 148! Skönt att allt verkar stå rätt till!!

Nu börjar mina arbetskamrater kommentera att magen växer, eller som usk Christina säger; "vissa av oss blir bara tjockare och tjockare"... Ja, nog är det så allt!
Själv är det ju svårt att bedöma då man är van att se sig själv men visst märker jag att magen står ut mer och mer!

Pingsthelgen har ju bjudit på fenomenalt härligt väder! Under de timmar jag varit ledig från jobbet har jag verkligen varit ute i solen och bara njutit, jag hoppas att ni som läser detta också har fått ta del av denna underbara värme!!

I veckan väntar resa till Ullared, det ska bli så kul!! Hoppas de har mycket bebissaker man kan vända och vrida på och naturligtvis även handla en del av...

Ullared!! Se upp, här kommer mamma och jag!!

Dags igen...

...för kontroll hos barnmorskan!
Det var 2 v sedan sist och då var det första "riktiga" kollen då man lyssnar på hjärtljuden och mäter magens SF-mått! Det var spännande! Hjärtat slog med 152 pigga slag i minuten och SF-måttet var 23 om jag minns rätt...

Idag är det alltså dags för en ny kontroll, ska bli spännande och se om magen hunnit växa något på de här 2 v!

Vi verkar ha en morgonpigg krabat på gång! Det är oftast full fart i magen på morgonen innan vi går upp! Imorse lekte vi buffar-du-så-buffar-jag en liten stund, har aldrig känt ett direkt motsvar på det viset! Underbart!!

Morgongymnastik!

Här sitter jag på jobbet en tidig lördagsmorgon och i magen är det morgongymnastikpass! Skönt att någon motionerar i alla fall...
Underbart att få uppleva vår bebis rörelser i magen, det är en sådan fantastisk känsla att känna hur den lilla/lille vänder på sig där inne!! Det liksom nästan kittlar eller smeker från insidan...

...det är frågan!

Nu har vi varit på information ang förlossning och BB på USÖ och Karlskoga.
På USÖ fick man se ett bildspel och det var två barnmorskor som informerade om verksamheten under två timmar. Det var information om smärtlindring, amning etc. Mycket intressant!
I Karlskoga fick man komma in på avdelningen och se sig omkring, en barnmorska informerade om smärtlindring, BB-vård etc. Också mycket bra!

Man måste dock vara 36 v gången innan förlossning och inte ha några komplikationer som havandeskapsförgiftning eller graviditetsdiabetes för att få komma till Karlskoga, i annat fall är det USÖ som gäller.

Vad ska man då välja? Båda ställena verkar vara lika bra, det enda som inte finns i Karlskoga är neonatalavdelning...
Å andra sidan är Karlskoga mindre och känns mer som hemma än som ett sjukhus och det som verkligen talar till deras fördel är att man verkar få stanna på BB längre efter förlossningen!
I NA har det i veckan informerats om att man på USÖ pga sparbeting ska försöka få nyförlösta mammor och barn som är friska att gå hem efter 6 timmar...6 timmar!! Låter ju inte klokt!!

Ja, ska man välja USÖ eller Karlskoga...det är frågan!!

Vecka 22!

Japp! Så är det! Nu har graviditeten gått in i vecka 22, 130 dagar kvar till beräknad förlossning och 150 dagar passerade...Tänk vad tiden går!!

De sista 1-2 veckorna har jag känt bebisen röra sig varje dag! Det är en sån gåva!!
Vilken känsla sen...det går inte att förklara!
Man känner hur någon liksom vänder sig därinne och ibland kommer det en liten spark!! Jag blir så obeskrivligt lycklig varje gång jag får uppleva detta.
Jag skulle kunna både skratta och gråta av lycka varje gång!! Den största lyckan, vår lilla bebis rör sig därinne!!

Jag läste på någon hemsida tidigare idag att man från och med vecka 22 inte längre kallar det lilla livet därinne för foster utan nu är det ett barn!!

Att det ska vara så svårt!!

Att kunna bestämma sig för något alltså!! Jag är väl världens mesta velanka...att ta ett beslut om än så den enklaste sak kan ta en evighet!
Tänk nu då när vi ska bestämma oss för barnvagn, skötbord, bilbarnstol...ja, massor av saker som man behöver ha på plats när barnet kommer!

Jag tänker att det är bäst att börja i tid om jag ska få nåt beslutat!

Senaste dagarna har jag ägnat mig åt att titta på barnvagnar. Efter helgens besök i Stockholm var jag nästan säker på att jag ville ha en Kronan-vagn, verkar mycket bra, prisvärd och snygg...
Igår hittade jag flera jättefina begagnade vagnar på Blocket, många ser knappt använda ut och dessutom till mycket bra priser...
Sen på dagen idag var jag återigen säker på att en brun Kronan-vagn får det bli, bäst att passa på nu när de har bra pris dessutom...
Men nu sitter jag här igen...ja, jag vet inte!

Inte är Robert till nån större hjälp vad gäller beslutsamheten heller för vi är ungefär lika duktiga i den frågan, låter enkelt va??!! Ja, inte blir vi osams om att den ene vill bestämma mer inte...

Ser man på saken från andra sidan så är ju halva tjusningen just nu att sitta och kolla vagnar på nätet och det får man ju sluta med i det ögonblick man bestämt sig, annars är ju risken att man hittar nåt ännu bättre!!

Stora, svåra I-landsproblem må jag säga...Velpotta!!

1 april, är något på riktigt då? Absolut!

Dagens lurendrejeri stod syster Johanna för, likadant varje år och som alltid tidigare så går jag på hennes försök! Hon är så lurig!! Underbart! Jag borde lära mig,men hon är så bra på detta!

Men vad som inte var ett 1 april-skämt var att det var dags för första träffen med föräldragruppen här i Fjugesta! Mycket roligt! Nu börjar det bli på riktigt!

Vi träffades en grupp som alla ska få vårt första barn. Vi var i lite blandade åldrar och skulle jag gissa så kanske mellan 23 och 33 år gamla. Första paret ut är beräknade i slutet av maj och Robert och jag sist. Barnmorskan Ingela pratade lite om de båda sjukhus vi har att välja mellan, Karlskoga och USÖ. Eftersom vi bor mittemellan så har vi ju ynnesten att få välja, så vida man har en normal graviditet och barnet inte föds före v 36. Det är planerat att vi ska få åka på information/studiebesök på båda sjukhusen för att bilda oss en uppfattning och sedan får man ta ställning till vilket man väljer. Klurigt det där, man får nog gå på känslan!

Veckan efter påsk är nästa träff, jag ser verkligen fram emot detta!

Vilken lycka!

Tisdagen den 31 mars var det dags att få göra ett ultraljud. Som jag längtat efter denna dag. Jag och Robert fick äntligen se liten som växer därinne i magen!
Tänk så mycket man kan se och då förstår man ju ändå inte vad hälften är som syns på skärmen...
Vi fick i alla fall se att hjärtat slog så fint därinne, man kunde se hjärtats alla fyra kamrar, otroligt! Vi såg armar och händer med små fingrar. Vi såg axlar. Munnen. Magsäcken där nere och navelsträngen. Vi såg lårben, smalben och små fötter.
Sockerbullen lekte med sina händer framför ansiktet och övade avancerade akrobatiska övningar för brinnande livet! Så vig som man är i magen blir man nog aldrig i livet utanför livmodern!
Jag som är så orolig och nojig för allt ville nästan gråta när jag fick se hjärtat slå och höra barnmorskan säga att så vitt hon kan se ser allt bra ut! Det var som vinna högsta vinsten i livets lotteri! Vårt barn!!

Det är fortfarande helt ofattbart! Liten växer därinne för att komma ut i stora världen och möta mamma och pappa den 26 augusti, vad spännande det ska bli!!!
Blir det en liten Carro-liten eller en Lill-Robban...??

Nu har faktiskt halva graviditeten gått, tänk att det går så fort! Redan v 20!!

Oops...bebis vill också vara med på ett hörn här tror jag, det killade till på insidan av magen, som att någon drar med en fjäder utmed magens insida! Det är så häftigt!!

Himmelriket finns även i tårtform...

...jag har smakat!

När Roberts farmor fyllde år för ett tag sedan hade hans faster med sig en tårta från ett bageri i Danmark. Ur kartongen plockar hon fram en alldeles ljuvlig tårta, klädd med choklad, garnerad med marsipan, nötter och moccachoklad...den såg så god ut att jag fick svälja ett par gånger extra och detta var ju innan vi hunnit smaka!
Kamerorna åkte fram för denna skapelse var så vacker att den måste förevigas på kort!

När vi sitter i soffan med våra assietter och kaffekoppar sänker sig en tystnad över rummet... alla har munnen full av tårta som smakar som en dröm!

Det är utan tvekan det godaste jag har ätit i tårtväg. En underbar blandning av choklad, mandelmassa, chokladmousse och nötter! Kan det bli bättre undrar jag? Detta måste vara känslan man får när man kommer tillhimmelriket!!

Solen...

...äntligen är den här!! En aning om att våren är på väg!! När jag gick till bussen i måndags såg jag de första snödropparna för året, vilken fantastisk syn!! Alldeles stolta stod de där mellan snöhögarna och bara skrek ut att nu går vi mot varmare och ljusare tider!!

Det händer mycket nu, inte bara utanför våra fönster utan i livet också tycker jag...det mest spännande är att vi närmar oss vårat ultraljud som skall bli den 31 mars!
Tänk att få se det lilla knytet därinne...jag har fortfarande svårt att tro att jag faktiskt har vårt barn där inne i magen! Jag hoppas verkligen att de på ultraljudet kommer att se att allt står rätt till, att det lilla hjärtat slår och att det finns rätt antal tår och fingrar!! Våran lilla bebis!!
När jag ligger ner på rygg tycker jag mig kunna känna en ny rundning över nedre delen av magen, det är fantastiskt att bara känna det med händerna. Tänk den dagen man ligger med handen där och någon buffar till från insidan, då kan man tala om upplevelse!

Våren...

...vågar sig på att sticka ut näsan idag! Underbart att få se solen!! Trots att jag jobbar hela dagen så känns det lättare när solen sänder ut sina strålar mot den kalla marken...åh vad vi behöver det!!

Jaha, då var årets svenska bidrag till Eurovisonsslagern utsett! Det blev väl ett bra bidrag, annorlunda och en sångerska med både utstrålning och en otrolig röst! Ska bli kul att se hur det kommer att gå!
Personligen tycker jag dock att melodifestivalen var bättre förr... Ja, jag låter gammal nu men när jag var liten var det i alla fall riktig musik, en livs levande orkester, som ackompanjerade artisterna! Jag satt bänkad framför TV:n varje år med bandspelaren i högsta hugg för att spela in alla bra låtar, kvaliteten blev väl inget vidare men vad gjorde det, musiken var toppen! Tyckte jag då i alla fall...på det glada 80-talet!!

Allt och inget

Nu var det ett tag sedan jag skrev sist...dagarna går så fort!
Det är faktiskt skillnad när man jobbar heltid jämfört med 85%, dels har jag inte har lika mycket tid hemma, dels är jag tröttare (vad jag nu har att gnälla över som bara har mig själv och magen att ta hand om) men å andra sidan så märks det faktiskt i lönekuvertet också! Pengarna tar inte slut riktigt lika fort...För att inte tala om arbetssituationen på jobbet, mycket bättre!!
I lördags var det Tupperwareparty, det var inte igår jag var med på det sist! Dessutom har jag aldrig varit värdinna förut och det är ju inte helt fel att ha kul, träffa vänner och dessutom tjäna på det! Smart Tupperware! Synd bara att produkterna är så dyra...Ja, jag vet att det är bra kvalitet men det är mycket pengar just när man skall betala!
Nähä, dags att ta fram dammsugaren kanske! Skulle tro att kissarna, Musse och Schack, inte är helt med på den tanken...de ligger och sover så skönt på var sin sida av vår säng! Men det kan inte hjälpas, nu åker städgrejorna fram!

Farmor, mormor och ett nytt liv

Min kära farmor dog för 12 år sedan, det kom alldeles oväntat och alldeles för tidigt! Vi hade massor planerat som vi skulle göra tillsammans för att inte tala om allt hon hade kvar att lära mig...Farmor sade alltid att "medan det onda är lagas det goda till"... och det tog jag sedan tillvara på genom att verkligen utnyttja allt ledig tid jag kunde till att umgås med mormor. Mormor fick bli så gammal som 95 år innan hon gick bort i november förra året. Då hade vi hunnit knyta verkligt starka band och det blev oerhört tomt att inte få prata med henne längre! Jag var alltid "mommos lilla sockerbulle" eller Carro-liten. Nu får jag aldrig mer höra henne säga det.

Det verkar i många fall vara så att när en människa lämnar jordelivet så planeras för en ny liten människa och det stämmer faktiskt i mitt liv. När jag föddes dog pappas morfar och jag fick hans plats på jorden.

Några dagar efter att min älskade mormor dog började ett litet liv växa inom mig! Jag och min älskade Robert fick världens finaste avskedsgåva från mormor. Ett nytt liv som växer sig stark därinne. Förstå vilken känsla!!

Nu hoppas jag bara att allt ska gå bra så jag får en egen liten sockerbulle att ta hand om!!

Uppstart

Jaha, en ny erfarenhet rikare på väg...Det här med bloggande är alldeles nytt för mig!
Det känns kul att prova på detta nu när så mycket händer i vårt liv!
Spännande att få berätta om vad som händer i vardagen, tankar man har och upplevelser man samlar på sig.
Speciellt roligt är det också att vänner och familj som inte bor i vår direkta närhet kan följa oss på ett plan till!